Johans WebLog

Ja, visst. Som jag berättat tidigare så håller vår digitalkamera på att lägga av. Inte helt roligt med tanke på att Lilleman växer och det får man ju inte missa att föreviga. Förvisso finns redan ett antal tusen bilder på honom redan, men det är ju hel tiden nya saker han gör som man ju bara måste plåta!

Nå, som om inte det vore nog så börjar det på att se hemskt ut bredvid våran (fina) teve. Där står, och jag räknar upp i turordning från botten; DVD-spelaren, XBOX’en (modell äldst) och så sist Digital-teve mottagaren. Då dessa står travade på hög så förstår man att det blir något som man helst inte vill ha ståendes mitt i blickfånget. Man skulle kunna säga att det skaver en del på ögonen.

Men givetvis så finns det en lösning på alla de här problemen, och givetvis så finns det EN pryl som äger dem alla! (utom boxern då..) Och i det här fallet så heter lösningen Mac Mini. En Mac Mini är en minimal Mac. Alltså en liten (!) Apple-dator som är praktiskt taget ljudlös, men som innehåller en smått otrolig kapacitet för att spela upp diverse material på en skärm eller teve. I vårt fall innebär det här att jag skulle kunna kasta ut (nåja) både xboxen och dvd’n och ersätta dem med denna lilla skönhet, och samtidigt få något som går vida utöver användningsområdet för båda de gamla pryttlarna.

Mac Mini

Mac’en är ju faktiskt en ganska kraftfull liten dator som de små nissarna på Apple har klämt in i en förpackning som knappt är större än en kakburk, dessutom en ganska liten kakburk. Det innebär att teven, och vardagsrummet, i ett enda slag skulle bli vårat nya Internet/Media/Arbets-center, och via denna lilla manick så skulle vi kunna titta på alla våra foton, lyssna på all våran musik eller bara strömma musiken via nätet. Surfa på Internet samt även kunna kolla på alla våra filmer, oavsett vilket format de har eller om de ligger på en DVD skiva eller på någon av våra andra datorer.Det är bara så smart att man skulle kunna avlida av bara tanken på det…

Helt enkelt så är Mac Mini den ultimata prylen för vårt (eller allas) hem. Problemet, som alltid, är att just nu så står en ny dator ganska långt ner på prioriteringslistan, en bra bit nedanför en ny digitalkamera iaf… Men när man väl kommer på grön kvist, så vet man iaf åt vilket håll det blåser på prylfronten, så då kan man med gott mod införskaffa denna ultimata lilla tingesten utan att behöva oroa sig för huruvida affären verkligen var helt nödvändig.

Sony DSC-P200

Kanske inte så dramatiskt som det låter, men faktum är att våran digitalkamera håller på att dö. Eller, inte dör heller riktigt. Det är mer som om den bara börjar tröttna på att ständigt rådbråkas av mig, Helena och ibland även av lillpojken.

Nå, vi har iallafall haft kameran i en hel massa år nu, så kanske är det ändå¨dags att uppgradera sig lite. Men då kommer ju frågan; Vad ska/bör man skaffa istället? Ska man ha en Systemkamera som riskerar att bli lämnad hemma på grund av storleken, eller ska man skaffa en bra ”kompakt” å tumma lite granna på de ”kreativa möjligheterna”…?

Just nu vet jag varken ut eller in, men har under de senaste minutrarna blivit intresserad av Canon G10 som skall vara lite av en kompromiss mellan de två varianterna. Givetvis finns det massor med alternativ i det här segmetet också, men för tillfället känns den kameran rätt gångbar…

Känner jag mig själv rätt så hinner jag ändra mig både en och två gånger innan det blir dags för inköp, dock… Stay tuned for updates!!!!

Jo då…

LillPojken har fått feber. Kanske ingen världsnyhet i sig, men alla som har barn vet att feber har sina konsekvenser som nästan är helt oundvikliga…

I vanliga fall så brukar vi få sova mer eller mindre ostört fram till 2 på morgonen. Då brukar man behöva stoppa tillbaka nappen och vända barnet så att han ligger åt rätt håll och på rätt ledd. Att han ligger riktigt inte är någon självklarhet då han nästan verkar gå i självspinn om nätterna.

Men när feber/förkylningen, eller någon annan sjukdom, sätter in så kan man glömma den (efter omständigheterna) goda nattsömnen. I de här lägena kan man bara hoppas att man åtminstone får några timmars sömn under natten. Oftast blir det inte mer än just några timmar heller.

Förutom förhoppningarna kring nattsömnen, så hoppas man också att febern är borta till morgonen. Dels för att barn ibland kan kvickna till väldigt snabbt, men dessutom för att man givetvis inte vill att ens telning skall behöva må dåligt. Särskilt när han inte förstår alls varför han mår som han gör…

Nu hoppas jag som sagt att lilleman blir frisk så fort som möjligt… För hans skull!